johannaapersson

Min farmor har tagit hand om mig sen jag första dagen jag kom till världen och vi har haft så kul tillsammans under alla år följde alltid med henne och hennes man när dem åkte ut med sin husvagn men det bästa minne jag har med dem är Turkiet när jag skulle fylla 12 år. fy så underbart det var!! Hoppa vågar gjorde vi varje dag och jadu vi gjorde allt!!! men förra året den 26 mars förendrades mitt liv till ett svart stort hål... jag ska ta det från början det var sommaren för två år sen som min farmor hade en dålig semester för hon hade så ont i magen och ryggen så hon orkade inte göra nånting så hon fick nog och gick till läkaren och kolla vad det var läkaren kolla och kom fram till att det var stress med sitt jobb så hon blev sjukskriven ett par veckor, detta hjälpte in så hon gick till läkaren igen och han sa samma sak igen och hon blev sjukskriven igen ett par veckor och det hjälpte fortfarande inte så hon fick nog och bytte läkare och den läkaren kände och kollade och såg direkt att nått inte stämde så hon blev inlagd på sjukhuset först på en avd. Direkt när jag hörde om henne så åkte jag upp och det första jag möter när jag kommer in i hennes rum är ett stort leende på läpparna och en röst som säger det kommer ordna sig gumman lovar dig det! jag sitter kvar en lång stund och tänker på orden hon sagt till mig och sen säger jag efter en lång stund ja det är klart det kommer du är stark farmor! dagarna gick och sen fick jag reda på vad egentligen hon hade för sjukdom cancer på 3 ställen.. och att hon hade blivit så dålig så hon blivit flyttad till intensiven. Efter skolan kom pappa och hämta mig och vi åkte upp till Farmor och där låg hon och det var värsta jag sätt i mitt liv, hon hade slängar överallt och hon kände inte igen mig när jag sa hej min älskade farmor då sa hon vem är det och kolla på mig det är ju Johanna svara jag snabbt jaha hej vännen min svara hon! jag satt tyst en lång stund medans pappa prata med henne och tänkte kommer hon klara det här kan läkarna rädda henne ja det kan dem svara jag mig sjäv!! dagarna gick och jag var där och hälsa på varje dag men en dag när jag var där så ville läkarna ha ett möte med alla oss närmaste så vi gick in ett rum och läkaren såg väldigt ledsen ut vi satte oss ner och läkaren sa att hon är så pass sjuk så vi måste operera henne omedelbart men vi kan inte garantera att hon okommer överleva operationen men vi måste göra det för att gå in och kolla!  så dagen efter var det operation för henne så hennes man och min faster satt kvar under operationen i väntrummet och vänta på att dem skulle komma tillslut kom läkaren och han hade den där konstiga minen igen men det glädjande besked var det hon överlevde! dagarna fortsätta gå men det kom yttligare ett jobbigt besked, att hon inte kommer överleva men dem kunde inte säga när hon skullle somna in så jag och pappa bestämde den 26 mars att när jag kom hem från skolan skulle vi åka upp dit fort! men när jag kom hem från skolan så var inte pappa där det var bara hans fru var är pappa? frågade jag med en rädd röst han är på sjukhuset farmor har fått andingsuppehåll svarar Sara vad är det frågade jag snabbt! det är när man andas och sen inte andas på några sekunder svara hon! sen sa hon att pappa skulle smsa om hade somnat in! så jag la mig i soffan och tårarna började komma, sen hör jag ett ljudklick från Saras mobil sen kommer hon in i vardagsrummet och jag skriker jag vill inte höra hon kommer och sätter sig vid mig och säger världens tungaste ord nu har världens finaste människa tagit sina sista andetag. jag bara sparkar med mina fötter och skriker nej hon lever hon sa att hon skulle klara det och att allt skulle bli bra.. sen den dagen bär jag en stor sorg i mitt hjärta.. ungefär två veckor efter hon lämnat oss åker jag till ett kapell och ska kolla på henne när hon ligger i kistan jag går in i rummet och ser kistan och bryter ihop får ingen luft och svimmar nästan av.. en stund senare tar jag steger och går in och pussar henne på pannan och säger jag älskar dig för den du är och är glad över allt jag fått dela med dig!!! sen går jag ut därfrån. 3 veckor senare väntar den jävla jobbiga begravningen man ska gå igenom det är det jobbigaste jag någonsin vart med om usch fy blä!!!!! var så jävla svårt att fatta att min  farmor just min farmor låg i den vita kistan som stod där framme!!

Jag älskar min farmor för den hon är och den hon var och ingen verkligen ingen kan slå våra minnen tillsammans!!!! hon kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta för det är hon så himla värld!!!! FARMOR JAG ÄLSKAR DIG GLÖM ALDRIG DET! JA VET DU SER INTE DET HÄR MEN JAG SKRIVER DET ÄNDÅ OCH JAG KOLLAR PÅ HIMLEN OCH SÄGER DET TILL DIG !!!!!!